Flickan!

Jag har trängt undan mina känslor i en ända stor bubbla och inte låsas om dom för att inte bekymra mig över dom. Flickan har ignorerat i dom totalt för att inte tänka på det. Flickan hoppades på att dom skulle försvinn och det var juste de dom gjorde en dag. Flickan har veta om hela tiden sen första gången dom började träffas, att han var speciell för henne och att han inte var vilken kille som helst. Känslorna som flickan en gång hade för honom sitter fortfarande kvar! Han kommer alltid vara en specielle kille för mig bland alla deras minnen som dom byggde upp tillsammans! Hon vågade inte säga någonting till honom att hon började få känslor så hon tog det som det kom, dag för dag för hon var rädd för att det skulle bli missförstånd eller sårad. Känslorna som flickan hade en gång betyder ingenting längre efter som han inte längre finns kvar.
Det tog många dagar, månader för henne att glömma honom. Han tog med sig en bit av hennes hjärta när han gick sin väg! Flickan tänkte varför ska jag leva? När man ändå ska dö förr eller senare, Varför ska jag fortsätta kämpa när man inte har någonting att kämpa för?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0